-       Dennis Barvsten, Alina Koltsova och Sümeyya Gencoglu

Följande är en motion till Grön Ungdoms riksårsmöte 2012 som äger rum i Enköping den 17 - 19 februari.

Ungdomens Nordiska råd (UNR) är ett forum för de politiska ungdomsförbunden i Norden. Här sammanträder representanter för de nordiska ungdomsförbunden, som har moderpartier i de nationella parlamenten, för att sätta ungas åsikter och visioner på dagordningen i det nordiska samarbetet.

Ungdomens Nordiska råd arbetar bland annat med att unga ska ha det lättare att få tillgång till utbildning och arbete i de nordiska länderna samt att man vill stärka undervisningen i de nordiska språken. Under de senare åren har UNR arbetat för ett starkare nordiskt samarbete på miljö- och klimatområdet, jämställdhet och lika rätt. Påverkansmöjligheterna för UNR är stora. De framför sina ståndpunkter till Nordiska rådets politiker, organisationens president talar på Nordiska rådets årliga session och presidiet deltar på Nordiska rådets utskottsmöten.

Nordiska rådet anser inte att UNR är ett bihang i det nordiska samarbetet, utan att man är en viktig del i det.

Varför är inte Grön Ungdom aktiva i Ungdomens Nordiska råd? Fokusfrågor i den gröna ideologin (miljö- och klimatfrågor, integration, jämställdhet och lika rätt) är frekvent uppe till diskussion och det är underligt att vi inte är med och påverkar i politiska frågor som vi prioriterar och värnar om. Grön Ungdom skulle med sin politik, värderingar och kompetens sätta stort avtryck i Ungdomens Nordiska råd och i det nordiska samarbetet. En annan mindre rolig fakta är att de främlingsfientliga ungdomsförbunden i Norden (Sverigedemokratisk Ungdom, Dansk Folkepartis Ungdom, Unga Sannfinländare och Fremskrittspartiets Ungdom) tillsammans gått samman och bildat en nordisk paraplyorganisation. Nu är de inte bara aktiva i påverkansarbetet utan sitter även i presidiet. Grön Ungdom ska verka antirasistiskt och ta debatten med främlingsfientligheten i det politiska rummet, inte fly fältet. Ett annat exempel är att UNR 2006 antog en resolution för att återuppta kommersiell valfångst på hållbara villkor. Miljöpartiet som arbetar starkt för att säkra den biologiska mångfalden och djurrätt vet att det inte existerar någon ”hållbar valfångst”.

En uppfattning är att Grön Ungdom mest vill satsa på påverkansarbete på europeisk och internationell nivå genom Federation of Young European Greens (FYEG) och Global Young Greens (GYP). Detta arbete är extremt viktigt, men varför stänga möjligheterna för påverkansarbete på regional nivå? Vi får tänka på att FYEG och GYP är forum för gröna partier. Samtliga parter som deltar i dessa samarbeten delar samma grundvärderingar. Ett starkt argument för att delta i Ungdomens Nordiska råd är att vi inte bara vill påverka i det gröna samarbetet utan även i det nordiska samarbetet. Ska vi uppnå en förändring måste vi vara representerade på samtliga plan. Inte bara på internationell, nationell och europeisk nivå utan även på regional nivå.

Den sista punkten är den ekonomiska aspekten för ett deltagande på Ungdomens Nordiska råds session.  Deltagaravgiften är 150 € för ett ombud och då ingår logi, måltider, resor och deltagande på både UNR:s session och Nordiska Rådets session. UNR:s verksamhet finansieras huvudsakligen av Nordiska rådet.

Vi yrkar att

Att Grön Ungdom är representerat på Ungdomens Nordiska råds årliga sessioner

Att Grön Ungdoms valberedning får som uppgift att varje år bereda valet av representant till Ungdomens Nordiska råds årliga sessioner

Att Grön Ungdom vid ekonomiska problem kontaktar Miljöpartiets Internationella Kommitté för att eska pengar till detta ändamål

Förlåt för att jag varit så fruktansvärt dålig på att uppdatera bloggen men jag har rent ut sagt arbetat dag och natt med Ung&Dum. Ni kommer få en liten summering om hur jag flängt runt i Sverige. I detta inlägg kommer lite bilder från min dagstur till Köpenhamn.

Förra tisdagen skulle jag hålla en valutbildning i Hässleholm på kvällen och då passade jag på att åka tidigt på morgonen ned till Köpenhamn för att hinna vara några timmar i Danmark.

- DENNIS

Jag gillar inte när man drar ALLA unga över en gräns, man kan inte koppla plankning till ålder, utan istället koppla det till ekonomi. Är man student, är man ensamstående mamma, är man hemlös eller är man äldre med låg pension - då plankar man i högre grad än om man har det gott ställt med god ekonomi. Man plankar inte för att man är ung UTAN på grund av att SL:s färdbevis är bland de dyraste i hela världen.

Tycker du också att synen på barn & unga är förjävlig? Då borde du surfa in på www.ungochdum.se och läsa mer om ett arvsfondsprojekt som arbetar emot nedvärdering av ålder och ungas engagemang, normer, rasism, åldersmaktordning och diskriminering.

Idag är det Sex & Samlevnadsdagen och därför tänkte jag diskutera heteronormen i skolans sexualundervisning.

Det förebyggande arbetet mot normer i den svenska skolans sexualundervisning måste skärpas. Heteronormens konsekvenser i sexualundervisningen leder till att HBTQ-personer har det svårare att få en kvalitativ och givande undervisning i området när upplysningen som delges uteslutande handlar om sex, sexuellt överförbara sjukdomar och skydd när man har sex med en person med det motsatta könet.

Det är inte helt ovanligt att skolor under sexualundervisningen delar in klassen i flickor och pojkar. På olika håll informeras man om det motsatta könets könsorgan, hur det är att ha samlag med det motsatta könet och hur man bör skydda sig. I skolbänken finns också elever som inte tar till sig informationen för att den är totalt ointressant med hänvisning till sexuell läggning. Majoriteten av eleverna i rummet dras till det motsatta könet och därför har undervisningen planerats för dem, diskriminering. Om man ska öka medvetenheten och acceptansen för HBT-personer måste man stärka kunskapen om dessa grupper i skolan. Skolan och dess kunskap formar trots allt individerna.

När man diskuterar sex är det påtagligt att det finns en oskriven regel om att inte tala om analsex. Det anses, år 2011, som någonting äckligt och främmande trots att denna typ av samlag utövas av både HBTQ-personer och heterosexuella.

Jag ställer två frågor. Varför bekräftar den svenska skolan än idag normer gällande sexualitet och fortsätter bekräfta de makstrukturer som omger individerna i favör för normpersonerna? Vill vi ha ett bestraffningssystem där elever som avviker från normen inte får samma rätt till kunskap? Utbildning och sexualitet stöds både enligt de mänskliga rättigheterna och barnkonventionen.

Mötet mellan människors olika förutsättningar och samhällets normer innebär att varje sammanhang måste granskas ur de utsatta personernas perspektiv. Att alla ska ha lika möjligheter och rättigheter är en viktig del i hur samhället planeras och utformas.

Vilka åtgärder finns? Lärarna är den enskilt viktigaste faktorn för kvaliteten på undervisningen. Ska vi få bort heteronormen i sexualundervisningen måste redan verksamma lärare få fler möjligheter till fortutbildning och lärarlyft, speciellt när vi talar om biologilärare som håller i sexualundervisningen. Normer måste få mer utrymme på lärarhögskolan. Företag som producerar kurslitteratur har också en del i ansvaret. De måste vara starkt medvetna om normer gällande sexualitet för att tillgodose alla elevers rätt till kunskap i det material de producerar.

Förutom sexualundervisningen i skolan måste ungdomsmottagningar få ökad information om HBTQ-personers situation. Idag är den starkt bristfällig och man blir vanligtvis ivägskickad till andra avdelningar när det egentligen är personalens brist på kunskap som är det verkliga problemet.  Socialstyrelsen bör få i uppdrag hur man ska säkerställa god kompetens kring likarättsfrågor i vården och skolan.

Miljöpartiet vill se en skola för alla människor. Därför vill vi bryta heteronormen och bejaka allas rätt till kärlek. All kärlek är trots allt bra kärlek.

-       Dennis Barvsten (Mp)

För 30 år sedan skissade Per Gahrton, tidigare ordförande för Folkpartiets Ungdomsförbund och riksdagsledamot för Folkpartiet, på ett nytt parti som ställde sig neutralt till blockpolitik, slog vakt om framtidsvisioner och förkastade den materialistiska tillväxtmodellen som ett hot mot både naturen och människan. För att Gahrton ansåg att miljöfrågorna blivit helt bortglömda lämnade han Folkpartiet och skapade tillsammans med en skara andra engagerade personer ett nytt parti i Örebro den 20 september 1981.

1981 MILJÖPARTIET DE GRÖNA SKAPAS

1982 RIKSDAGSVAL: 1.7 %

1984 DE FÖRSTA SPRÅKRÖREN

1985 RIKSDAGSVAL: 1.5 %

1988 MILJÖPARTIET IN I RIKSDAGEN, 5.5 %

1991 MILJÖPARTIET FALLER UR RIKSDAGEN, 3.4 %

1994 MILJÖPARTIET TILLBAKA I RIKSDAGEN, 5.0 %

2010 MILJÖPARTIET GÅR TILL VAL MED S OCH V SOM DE RÖDGRÖNA

2010 MILJÖPARTIET BLIR SVERIGES TREDJE STÖRSTA PARTI, 7.3 %

2010 DET RÖDGRÖNA SAMARBETET LÄGGS PÅ IS

Jag anser INTE att man ska banta ned antalet ledamöter i Sveriges riksdag.

Att kunskap slösas bort och att riksdagsledamöter inte utnyttjas till fullo är självfallet någonting dåligt. Däremot ser jag inte att en bantning av antalet mandat i riksdagen är rätt lösning. Det är tre argument jag bygger mitt ställningstagande på:

1.    En bantad riksdag skulle leda till att mindre valkretsar inte får förtroendevalda till riksdagen vilket gör riksdagen mer centrerad till större orter vilket tar bort ett landsbygdsperspektiv i beslutsfattandet. Det är högst odemokratiskt att man inte på lokal nivå har en företrädare i rikspolitiken. Vi är trots allt ett avlångt land och åsikter går ibland isär.

2.    De stora partierna, Moderata Samlingspartiet och Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti, har allt att tjäna på att banta ned antalet ledamöter. Deras arbete blir mer effektivt och mindre sysselsatta ledamöter försvinner. De mindre partierna som Miljöpartiet, Folkpartiet, Centerpartiet, Vänsterpartiet samt Kristdemokraterna skulle få det svårare att häva sig i riksdagen när antalet mandat krymper. För att det finns 15 utskott leder bantningen till att riksdagsledamöter för de mindre partierna tvingas ta ansvar över fler utskott än ett. Min mening är att varje parti behöver minst en ansvarig person i varje utskott. Då får utskottens arbete högre värde och riksdagsledamöterna kan inrikta sig i frågorna som genererar i ökad kunskap som i slutänden leder till att samhället utvecklas till det bättre. Dessutom kommer utskotten i och med högre kunskap att leda till att beredningen av motioner och propositioner blir bättre.

3.    Med färre antal mandat har riksdagsledamöterna ännu mindre tid att möta folket vilket är viktigt i en representativ demokrati där ledamöterna är folkets förtroendevalda.

Ett argument som är för en bantning är: "Det finns för många riksdagsledamöter och folket känner inte längre till sina förtroendevalda". Tyder inte detta istället på att man på ett lokalt plan måste öka vetskapen om vilka som faktiskt är DINA representanter i riksdagen än att parlamentet är för stort? Jag kopplar ihop detta ”problem” med de stora partiernas problem att sysselsätta alla ledamöter. Varför åker inte de riksdagsledamöter som har en lägre sysselsättning i riksdagsarbetet runt i landet för att träffa folket och berätta om riksdagens arbete?

Jag anser inte heller att en bantning av ledamöter behöver vara det ända sättet att spara in mer pengar. Alla riksdagsledamöter behöver faktiskt inte ha en egen sekreterare eller arbetsrum. Varför kan inte flera riksdagsledamöter dela sekreterare och arbetsrum på riksdagen?

Media antyder att riksdagsledamöternas ovilja att sänka antalet mandat bygger på att de inte vill förlora sitt arbete, men detta argument är medialt vridet och stämmer inte. Anledningen till varför många riksdagsledamöter är negativa till förslaget är ur en demokratisk vinkel. Därför är även jag emot förslaget om att sänka antalet ledamöter i Sveriges riksdag. Jag kan möjligtvis sträcka mig till att banta ned antalet ledamöter till 301, med 48 mandat, men därefter får det vara stopp. Vi behöver en tillräckligt stor riksdag för att täcka personer från olika delar av landet, olika partier och med olika erfarenheter. Mångfald är demokrati.

- Dennis Barvsten (Mp)